Att ta avsked

Stäng inte någon ute

I begravningsannonser ser man ibland texten ”Begravningen sker i enskildhet”, eller ”i kretsen av de närmaste”. Kanske har den avlidne uttryckt en sådan önskan för att inte vara till besvär. Kanske har man velat undvika en eller flera personer. Oavsett vilket motivet varit, kan resultatet bli att man utestänger vänner och bekanta som skulle vilja komma till begravningen. Man har inte tänkt på att både nära och avlägsna bekanta har ett behov av att ta farväl och att det är ett stöd för de närmaste att få ha vänner omkring sig.

Tänk alltså efter ordentligt innan du begränsar begravningen till kretsen av de närmaste.

Begravningsceremonin

Begravningsceremonin kan hållas i kyrka, kapell, krematoriekapell, församlingslokal, vid graven, i hemmet, under den dödes favoritäppelträd eller på en kobbe i skärgården.

Valmöjligheterna gäller även vid kremering. Man måste alltså inte vara i ett krematoriekapell, även om man valt kremationsbegravning. Man kan också dela upp ceremonin i två delar. Det kan till exempel passa för den som flyttat från sin födelseort, men ändå vill bli gravsatt där. Då kan man ha begravningsceremonin på nuvarande bostadsort och senare en gravsättningsceremoni på födelseorten.

De allra flesta begravningar i Sverige sker enligt Svenska kyrkans ordning. Tillhör man ett annat trossamfund brukar det samfundets ceremoni bli den naturliga. Vid borgerlig begravning kan man utforma en ceremoni som man själv önskar, antingen man vill att den ska vara religiöst eller ateistiskt präglad.

Du har då full frihet när det gäller val av musik, vem som ska vara begravningsförrättare med mera. En borgerlig begravning kan ske i allmänna gravkapell eller på annan plats, inom- eller utomhus.

Minnesstunden

Att samla gästerna till en minnesstund direkt efter ceremonin är en viktig del av begravningen. Spänningen släpper lite tillsammans med människor som befinner sig i samma sinnesstämning. Oftast känns det rätt att låta de efterlevande utforma minnesstunden; att avgöra meny, dukning, placering och program i övrigt. Har du särskilda önskemål ska du naturligtvis notera dem.

Tillkännagivandet

Det vanligaste sättet att tillkännage att någon gått bort är genom en dödsannons. Men eftersom man ofta har anhöriga och vänner på flera olika orter kan det vara svårt och kostsamt att nå alla berörda den vägen. Andra sätt är personligt meddelande per brev, sorgkort eller telefon.
Har du synpunkter på tillkännagivandet, till exempel i vilken/ vilka tidningar dödsannonsen ska publiceras, valet av symbol eller en vers som du tycker om, kan du ange det i dokumentet Önskemål inför livets slut.

Minnesgåvor

När någon går bort till följd av sjukdom väljer de anhöriga ibland att föreslå ett bidrag till forskning inom det området. Om du är engagerad i en förening eller sympatiserar med en hjälpfond kanske du vill att det ska skänkas pengar till den i anslutning till begravningen. Ange i så fall detta, för önskemålet bör komma från dig, inte från de efterlevande.

Kistan

Den som väljer kista har idag stora valmöjligheter. Från enklast tänkbara i omålad spånskiva, till en personligt formgiven och specialbeställd kista. Den som så önskar kan få kistan lackerad i valfri kulör.

De mer traditionella kistorna finns i många utföranden, från enkla lackerade till mer påkostade i till exempel ek eller ädelträ, med eller utan ornament och olika bärhandtag. Det finns också modernt formgivna kistor och alternativ som tar särskilda hänsyn till natur och miljö.

Klädsel i kistan

Till kistan hör ofta en enkel vit svepskjorta som man klär den avlidne i. Vill man istället ha andra kläder går det bra. Du har frihet att välja vad du vill, från festkläder till nattlinne/pyjamas. Man kan ha smycken och det går att ordna med sminkning. Man kan naturligtvis också ha andra önskemål, som att ha något med sig i kistan, till exempel ett familjefoto, en minnessak eller en kär ägodel.