Den sista vilan

Begravningen

Det är lätt att underskatta den betydelse begravningen har för de efterlevande. Den är en viktig del i sorgearbetet, en högtid då man får tillfälle att ta avsked och visa sin kärlek och sin sorg. Begravningen är en upplevelse som man bär med sig hela livet, något man trots sorgen vill minnas som en varm och fin högtid.

När du talar om hur du vill ha det i dokumentet Önskemål inför livets slut underlättar du svåra beslut för dina anhöriga. Det kan vara frågor som rör begravningsceremonin, valet mellan kremation och jordbegravning, val av grav eller något annat som känns angeläget för dig. Tänk på att de utgångspunkter som du har idag kan förändras.

Det är bra om du kan diskutera igenom hur du vill ha det med dina närmaste, framför allt om du tror att era synpunkter kan skilja sig åt. Risken är annars att dina önskemål inte underlättar för de anhöriga utan snarare gör det svårare.

Har du inga särskilda önskemål behöver du inte känna dig tvingad att uttrycka några. Ge då i stället dina anhöriga frihet att fatta de beslut de tycker är bäst.

Jordbegravning eller kremation

Jordbegravning innebär att kistan med den döde sänks ner i graven för att förmultna. Kremation/eldbegängelse innebär att kistan och den avlidne bränns och att askan därefter gravsätts.

Valet mellan de två alternativen kan påverkas av både religiösa och känslomässiga faktorer och av traditioner på orten. Det kan också finnas praktiska skäl, till exempel att man vill använda en gammal familjegrav där det inte finns plats för fler kistor utan bara för urnor.

En persons önskemål i den här frågan anses som så viktigt att man enligt lag är skyldig att ta hänsyn till det. Det är alltså bra om du skriver ner vad du tycker så det inte behöver bli några tveksamheter. Har frågan ingen betydelse för dig, vill du kanske överlåta den till de anhöriga. I så fall talar du om det.

Val av grav och begravningsplats

Det vanligaste är att man gravsätts på hemförsamlingens kyrkogård eller begravningsplats. Ett alternativ kan vara födelseförsamlingen, även om man inte bor kvar där. Finns en släktgrav i en annan församling kan detta också vara skäl att välja en annan kyrkogård. Som alternativ till en ordnad begravningsplats finns möjligheten att strö ut askan över vatten eller naturmark. De efterlevande får i så fall söka tillstånd för detta hos Länsstyrelsen.

I vissa församlingar kan man själv skaffa en grav under sin livstid. Om man inte gjort detta får de anhöriga ordna med en.

Väljer man grav i hemförsamlingen är den i regel avgiftsfri, kostnaden betalas via skattsedeln. När man sett ut en grav utfärdar församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen ett gravbrev som bevis på gravrätten. Finns det redan en familjegrav ska det också finnas ett gravbrev. Har det kommit bort kan begravningsbyrån hjälpa dig ordna ett nytt. Både kistgravar och urngravar är vanliga som familjegravar.

Valet av grav står mellan följande alternativ, beroende på om du önskar jordbegravning eller kremation.

GRAVSÄTTNING AV KISTA

Jordgrav, för en eller flera kistor.
Gravkammare, för en eller flera kistor. (Relativt ovanligt i Sverige.)

GRAVSÄTTNING EFTER KREMATION

Urngrav, för en eller flera urnor. Det brukar också finnas plats för urnor i äldre gravar, även om dessa från början är avsedda för kistor.
Urnkammare och kolumbarium, speciella gravrum för urnor.
Askgrav, en enkel grav för aska utan urna.
Gräva ner/strö ut askan i en allmän minneslund.
Strö askan över vatten eller naturmark, efter tillstånd från Länsstyrelsen.

Valet av begravningsplats och grav hör till de saker som anses så viktiga att man enligt lag är skyldig att ta hänsyn till önskemål från den avlidne. Det är också viktigt för de efterlevande att veta vad du önskat.

Att ha en grav att gå till

Valet av grav sker många gånger av rationella skäl. Under senare år har därför bruket av minneslund ökat mycket kraftigt, speciellt i storstäderna. Anledningen är ofta att man tror att det är det enda skötselfria alternativet.

Vad man ofta glömmer är att sorgen inte är rationell. Det kan betyda mer än man tror att det finns en grav att gå till, både för dagens anhöriga och kommande generationer.

Minneslunden är en gemensam plats där askan från kremerade strös ut eller grävs ner anonymt. De anhöriga får inte vara med när askan gravsätts och platsen där detta sker markeras inte.

Om du funderar på minneslund för att det är en skötselfri gravform, bör du veta att det finns andra skötselfria alternativ. Det kan vara en vanlig grav där man tagit bort den rabatt där man annars planterar blommor, eller en äldre grav som redan sköts. Man kan även köpa gravskötsel av kyrkogårdsförvaltningen. Begravningsbyrån kan ge dig idéer och råd i den här frågan.

Gravsten

Det är det efterlevande som låter resa gravvården – vanligen en sten – som ett minnesmärke och en hyllning till den döde. Det faller sig därför naturligt att lämna valet av material, utformning och inskription etc. till de efterlevande. Det förekommer ibland att den döde uttryckt önskemål om val av symbol, eller själv velat lämna ett budskap till eftervärlden på stenen. Vill du göra det är det naturligtvis inget som hindrar att du noterar det i dina önskemål.